Vad betyder Trump för Japan?
Nollsummesyn på alliansen kan ge Japan huvudbry
Tack för att du läser Japan imorgon. Det är gratis, men skriv gärna upp dig för nyhetsbrevet om du gillar det. Det går också att stödja mitt arbete via betald prenumeration eller ge ett engångsbidrag.
Annars är det bara att läsa vidare!
Under onsdag eftermiddag (japansk tid) stod det klart att Donald Trump blir USA:s nya president efter en ganska klar seger över demokraternas Kamala Harris. Senaten får också republikansk majoritet - vilket betyder att det blir jämförelsevis enkelt för republikanerna att få igenom sin politik.
Från Japan följdes såklart valet med stort intresse och man måste redan nu förbereda sig på att arbeta med ett republikanskt majoritetsstyre under Trump. Det kommer att krävas skicklig diplomati - speciellt då man saknar handlingskraft med en minoritetsregering samtidigt som republikanerna i USA är starkare och mer enade runt Trump än 2016.
Trump 2024
Flera har varnat för att en Trumpadministration för en mer isolationistisk politik, bryr sig mindre om sina allierade och inte respekterar demokratiska institutioner. Både liberal och konservativ media i Japan skriver om detta även om vissa inte är lika oroade. Tittar man på utrikespolitiken innebär detta högre tullar på importvaror, hård press på allierade - speciellt inom NATO - och en mer vänlig inställning till vissa auktoritära ledare som till exempel Putin i Ryssland. När det gäller Kina så kan man nog förvänta sig att Trump ser dem som en rival snarare än vän - vilket var tydligt förra mandatperioden.
För Japans del kan dock detta innebära stora problem, speciellt med den kritiserade militäralliansen, som ligger till grund för mycket av japansk politik både inrikes och utrikes. Om USA vill införa nya generella tullar kan det även innebära sämre handelsförbindelser. Trump är också mer självsäker, mer erfaren och har nu majoritetsstöd för sin politik - som i flera fall går emot japanska utrikespolitiska intressen.
Japans utrikespolitik handlar i stora drag om att behålla en “regelbaserad internationell ordning”, relaterad till en “liberal internationell ordning”, något som man ofta upprepar och delar med sina allierade. Det handlar i stora drag om att internationell rätt ska gälla, regler ska följas och att multilaterala institutioner ska hjälpa stater att lösa konflikter på ett fredligt sätt utan rent maktmissbruk och hot. Det handlar också om öppenhet, frihandel och främst stabilitet.
Trumpistisk utrikespolitik är mer osäker och bilaterala relationer är viktigare än någon form av struktur. Trump ser utrikespolitik mer som nollsummespel snarare än ömsesidiga relationer och både allierade och fiender utsätts för hårda förhandlingar. Under den första mandatperioden satte man hårt mot hårt när det inte gick som man tänkt sig. Trumps retorik är även mindre diplomatisk och ibland rent hotfull. Vem minns inte “min kärnvapenknapp är större och kraftigare”?
Säkerhet i Östasien
Östasien är inne i ett osäkert läge med till exempel ökad kinesisk militär närvaro runt Taiwan. Vissa pekar på att om Trump överger Ukraina finns det risk att Kina ser det som en signal om att man kan invadera Taiwan utan större problem. Dock är det mer komplicerat än så.
Under den förra mandatperioden var Trump aggressiv mot Kina och talade direkt med Taiwans president Tsai - vilket var ovanligt för en amerikansk president. Det sågs inledningsvis som ett bra tecken i Taiwan, men Trump har annars inte varit lika tydlig med sitt stöd till Taiwan som president Biden. Han har fällt kommentarer om att både Taiwan och Japan måste betala mer för amerikanskt beskydd och det visar på det ovan nämnda nollsummesynen när det gäller både allierade och fiender, vilket kan skapa stor osäkerhet.
När USA drar sig tillbaka, blir mer isolationistiskt och bryr sig mindre om allianser, behöver Japan se till att det inte bildas ett maktvakuum i Asien. Trump ser ren makt (ekonomisk och militär) som viktigare än tidigare amerikanska regeringar och tvekar inte att använda den på ett mer godtyckligt sätt. Ett mer osäkert och jämförelsevis icke regelbaserat system gynnar auktoritära stater som Kina och Ryssland. Det skapar osäkerhet och för Japan blir det viktigt att hindra ett maktvakuum samtidigt som man vårdar relationerna med både USA och andra länder utan att skapa splittring.
Allians sedan 1946
Sedan andra världskrigets slut har Japan - till en början mycket motvilligt - varit indragna i en säkerhetsallians med USA. Från början var huvudanledningen att Japan skulle kunna fokusera på att bygga upp landet och utveckla ekonomin medan man fick beskydd från amerikanska trupper. Amerikanerna fick därmed en utpost i Östasien och har även nu många militärbaser runt om i landet. En stor del av dem finns i Okinawa prefektur - som ockuperades fram till 1972 - och dessa användes flitigt speciellt under kalla kriget.
1960 reviderades avtalet från det påtvingade till en något mer jämlik version. Detta skedde dock under stora protester då premiärminister Kishi Nobusuke drev igenom förslaget genom att hindra oppositionen från att rösta. Detta ledde till enorma demonstrationer, några dödsfall och att USA:s president Eisenhower fick ställa in ett besök.
Militäralliansen är dock trots många kontroverser oerhört viktig för Japan och har format politik och samhälle sedan krigsslutet, då Japan avsade sig rätten att föra krig och närmast blev beroende av amerikanskt beskydd. En anledning till Japans snabba ekonomiska utveckling under andra hälften av 1900-talet var att man kunde fokusera på ekonomi och låta USA sköta det militära till stor del. Självförsvarsstyrkorna (SDF) fungerar nu visserligen som en armé i praktiken - men med vissa begränsningar.
Reformutrymme eller inte?
På senare tid har dock röster höjts till stöd för att förhandla om avtalet. Premiärminister Ishiba syftade på säkerhetsavtalet när han tidigare sagt att Japan inte är en helt självständig stat och speciellt med en mer hotfull stämning i området är det många som argumenterar för grundlagsändringar. Försvarsbudgeten har höjts och det är fullt möjligt att fler satsningar kommer - dock försvåras detta av oppositionspartier som hellre vill se sänkta skatter och högre löner.
Det nuvarande säkerhetsavtalet tillåter amerikanska styrkor att använda de många amerikanska baserna i landet. Japan betalar för vissa av kostnaderna, men Trump har tidigare anklagat dem för att åka snålskjuts, vilket skapade stora rubriker i Japan eftersom den japanska befolkningen även under det nuvarande avtalet ofta är kritiska och ser det som ojämlikt.
Att Japan vill ha ett mer jämlikt avtal - ett förslag är tillgång till amerikanska baser i Guam för SDF och mer samarbetsövningar - samtidigt som USA vill låta Japan betala mer för det nuvarande beskyddet, är något som kan bli krångligt i förhandlingar. Speciellt med en japansk minoritetsregering och republikanskt majoritetsstyre.
En ytterligare ökning av försvarsbudgeten i Japan kan också vara kontroversiell eftersom den måste finansieras samtidigt som många japaner vill ha sänkta skatter. Folkets demokratiska parti (DPP), som LDP förhandlar med inför premiärministeromröstningen, har som hjärtefråga en höjning av gränsen för skattefria inkomster - vilket skulle kosta en hel del. Att då samtidigt höja andra skatter för att finansiera militären på grund av krav från USA kan bli komplicerat och riskera ännu sämre förtroende för en redan sargad regering.
Trump 2016
Vad som kan ha räddat Japan från mycket jobbiga förhandlingar under den förra Trumpadministrationen var en mycket bra relation mellan Donald Trump och dåvarande premiärminister Abe Shinzo. De hade förvisso en liknande nationalistisk ideologi, men Abe var också den första utländska ledaren som reste och träffade Trump 2016 samt åkte och spelade golf med honom strax efter att han tillträtt som president.
Det finns stora skillnader mellan Abe och Ishiba. Abe hade med Komeito supermajoritet i underhuset och var inte nedtyngd av skandaler ännu under Trumps mandatperiod. Han var också erfaren statsman och visste vad som krävdes för att hantera sin amerikanske kollega. Ishiba har inte mycket erfarenhet av diplomati och man vet inte hur bra han och Trump passar ihop ännu. Dessutom kommer han att sitta i minoritetsregering (förutsatt att han vinner premiärministeromröstningen) och är hårt kritiserad internt.
Trump däremot är vid höjden av sin makt, har precis vunnit ett val och har majoritet i senaten. Han är fast besluten av att fullfölja sitt uppdrag och mer självsäker och bekväm i presidentrollen. Samtidigt har han mindre internt motstånd från sitt parti än förut så färre republikaner kommer våga gå emot även hans mer långtgående politiska förändringar.
2024 - ????
Japans regering är svagare än på mycket länge. Trumps utrikespolitik är oförutsägbar och ofta godtycklig, vilket skadar Japans vision om regelbaserad ordning i Asien samtidigt som den riskerar att gynna auktoritära stater som kan peka på en kaotisk amerikansk demokrati. Japan kommer även att behöva navigera i en mer osäker värld med mer konflikter och måste söka tydligare samarbeten utanför alliansen med USA. Ett potentiellt sådant är djupare säkerhetssamarbete med EU.
Donald Trump kan mycket väl vara starten på en ny era både inom och utom USA där andra länder tvingas till att ta en större roll i att försöka skapa stabilitet. Om det amerikanska demokratiska systemet - som vissa fruktar - försämras under Trump kan det leda till ännu mer osäkerhet. Visst har han uttryckt försvar för yttrandefrihet, men han medgav aldrig innan valet att han skulle acceptera en valförlust och har med sin populistiska retorik hjälpt till att öka klyftorna i det amerikanska samhället.
Dock är det möjligt att Trump personligen kommer att fokusera mest på inrikespolitik, såsom invandring, ekonomin och kulturkrig och överlåta mer av utrikespolitiken till sina rådgivare. Det skulle kunna vara positivt för Japan - förutsatt att de ansvariga ser alliansen med både Japan och samarbetet med Taiwan som viktigare än att sätta press på de allierade. Rivaliteten mellan Kina och USA kan hjälpa Japan i den aspekten.
Framtiden är mycket oviss och det ska bli intressant att se vad det resulterar i. Revidering av säkerhetsavtalet är troligtvis inte prio ett då Ishiba kommer att försöka ligga lågt till en början för att vårda relationerna och fokusera inrikes - vilket också möjligen är prioriterat i USA. Men förändringar i alliansen och i världspolitiken är fullt möjliga på lite längre sikt och det återstår att se vad det för med sig.
Tack för att du läser Japan imorgon. Det är gratis, men skriv gärna upp dig för nyhetsbrevet om du gillar det. Det går också att stödja mitt arbete via betald prenumeration eller ge ett engångsbidrag.
Annars är det bara att läsa vidare!